I sin dom den 13 juni i Per Johansson-målet väljer Arbetsdomstolen att helt gå på arbetsgivarsidans linje – detta i så hög utsträckning att domstolen anser det var rätt att stänga av Per Johansson från hans arbete utan att varsla hans fackförening i förväg. Detta är ett brott mot hittillsvarande rättspraxis. Hittills har det krävts exceptionella omständigheter för en sådan avstängning.
Domen är självfallet ett nederlag för facket och för rätten för fackligt förtroendevalda att yttra sin mening – även på ett sätt som inte är sirligt hovmannamässigt. Klubb 119 anser alltjämt att de ramar som gäller för yttrandefriheten i samhället stort även ska gälla på arbetsplatsen.
Det finns en risk för att det blir tyst på våra arbetsplatser. Det finns en risk att medlemmar i facket inte vågar ta på sig fackliga förtroendeuppdrag. Det skydd som fackligt förtroendevalda på Veolia Transport har idag utgörs inte av Sveriges arbetsdomstol utan av hotet om formellt illegala aktioner från deras arbetskamrater och av förhållandet att trafiken på t-banan ska upphandlas 2008. Även om Veolia Transport idag kan räkna in AD bland sina allierade, vill man troligen inte just nu riskera en ny ”affär”.
AD:s dom väcker frågor. Varför uppsköt man domen från den 25 april till den 13 juni? Att skriva under rakt av på arbetsgivarens synpunkter behöver väl inte ta så lång tid – inte minst om man som domstolen väljer att klumpa ihop arbetstagarsidans vittnesmål i ett stycke.
Domen kan sägas innehålla två delar: Det skrivna och det icke skrivna. Den icke skrivna delen innehåller diskussionen om det ursprungliga – och verkliga - skälet till Per Johanssons avskedande: Han hade påtalat säkerhetsbrister i t-banan inför massmedia och därmed varit ”illojal” mot Connex. Vart tog den delen av målet vägen? Den delen synes vara raderad ur domen. Det ursprungliga skälet höll inte. Det borde åtminstone nämnas.
AD:s orättfärdiga dom utgör slutstationen på den svenska rättsliga processen. Under rättegången fordrade Seko att arbetsdomstolen skulle ta hänsyn till Europakonventionens artikel 10 som rör yttrandefrihet och hänvisade till precedensfallet Fuentes Bobo, som är snarlikt Per Johansson-fallet. Där dömde Europadomstolen till den anställdes förmån. Detta utelämnade AD helt i sin dom. Europakonventionen och precedensfallet har förvisats till de icke skrivna sidorna.
Att AD väljer att ignorera hänvisningar till Europakonventionen, innebär inte att den inte existerar. Per Johansson har möjlighet att föra sitt fall vidare till Europadomstolen genom att hävda att svenska staten genom AD har kränkt hans yttrandefrihet på arbetsplatsen. En sådan process kan bli dyr och svår. Det ankommer inte på klubb 119 att fatta beslut om detta. När detta skrivs arbetar klubbens nuvarande ordförande Pierre Sandberg i Paris på att uppbåda stöd från European Worker’s Concil (Veolias europeiska företagsfack) i den frågan. Seko Klubb 119 kommer oavsett domen att fortsätta sin kamp för yttrandefrihet och demokrati på arbetsplatser.